tisdag

nu tänker jag skriva av mig, har grubblat över det en tid nu, vad ska man göra
& vad ska man säga en sån här dag. & nu tänker jag berätta precis hur jag känner
& vill ni inte veta så är det bara att logga ut, för de är den bra grejen med internet :)
orkar man inte läsa så behöver man inte. och det här är faktiskt min blogg, jag skriver vad jag vill.

fantomkänslor, vet ni vad det är? när en människa har förlorat tillexempel en arm,
men fortfarande känner av den, dom kan tillexempel känna hur det kliar på den
fast den inte finns där, hur något som en gång var där saknas.
denna känsla lever jag med varje dag.
idag är det 4 år sedan den delen av mig försvann.
denna del är min biologiska mamma Maria.
det är fortfarande overkligt, & jag väntar fortfarande på dom där samtalen som
kom då och då. ibland kunde det ta flera dagar mellan samtalen, ibland även veckor,
då ringde hon upp & bad om ursäkt och sa att det hade varit jobbigt ett tag.
nu har jag väntat i veckor, i månader & i år.
men hon ringer aldrig. varför ringer du aldrig?
hennes begravning var det känslosammaste och det jobbigaste jag har varit med om.
hela den dagen är som en dimma samtidigt som den är helt klar, vissa stunder där ifrån minns jag inte
alls, medans det finns andra som jag kan återberätta i detalj.
alla som har förlorat någon som står en nära, vet hur det är. du kan vakna
upp en dag och gråta hysteriskt för att tanken på att du aldrig kommer att träffa
denna person igen ligger och trycker.
det är något man får acceptera och leva med, & man lär sig faktiskt det.
i vissa vardags situationer kan känslorna också riva, tillexempel för
mig, sätter någon på låten "somliga går med trasiga skor" så försvinner jag in
i grubblandets värld dirket. den låten spelades på begravningen.
egentligen så vet jag att hon har det bättre nu, men det tar inte bort saknaden.
mina fantomkänslor.
någonting fattas.

fast jag tänker inte vara ledsen idag, för solskenet idag vet jag  var hennes
sätt att säga att vi ska vara glada & inte grubbla :)
ni hade förstått om ni också hade känt henne!

Maria Johansson 1962.10.11 - 2005.03.17♥
en bit fattas, & det är du.


Kommentarer
Postat av: Jesper

jag kännde att jag vill ge en komentar, det här visste jag verkligen inte, och det är normalt att känna saknad (men det vet du) för jag kan inte förstå men det måste vara hemskt.



Det var ett fint inlägg!

2009-03-17 @ 21:18:39
Postat av: Fiffigadempan

börja nästan gråta när jag läste det, Har åxå mist en, ingen släkting så men aa å förstår vad du menar <3

2009-03-18 @ 18:15:45
Postat av: Anonym

<3

2009-03-18 @ 18:19:30
Postat av: syster.

jag grubblar också fortfarande, men de är så sant som du skriver: " för solskenet idag vet jag var hennes

sätt att säga att vi ska vara glada & inte grubbla :)" VOLIM TE MOJA SESTRA

2009-03-20 @ 23:01:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0