ibland vill jag stänga av mina öron & ögon,
& det värsta är att ibland vill jag stänga av dem för mina nära & kära.
det är så egoistiskt att jag förtjänar en smärtsam, plågsam & näst intill torterande död.
jag låtsas om som att jag inte känner mig själv då, det är min elaka och jävligt
störda andra personlighet som inte alls tillhör mig som agerar.

annars är livet kind of avrage.. idag ramlade jag i cafeterian, de gjorde himla ont
och alla skrattade ganska mycket, min skinka är ganska blå & det skiftar lite i gult.
jag kan inte sitta på den utan att gny. haha men lite roligt är det.

tänk om man kunde läsa andras tankar? i'd like that.
jag borde plugga nu, men jag mår illa utav tanken & funderar på att krypa ner under
mitt stora täcke och gömma mig ifrån.. verkligheten? en stund, ett tag, en kort natt.

URSÄKTA MIN FRANSKA.