Någonstans på vägen föll den liksom bort.

Nu ligger jag här, med ynka 1,5 veckor kvar på mitt arbetskontrakt med familjen Pepple.

Hjärtat svider av olika anledningar, svider av saknad utav min underbara familj.

svider av rädsla för att lämna min underbara colorado-familj, vänner inräknade i denna kategori.

Fick som toppen på moset ett mail om att min fina familj nominerat

mig som "Au pair of the month", en titel som jag vann! med världens finaste

ord från pappan i familjen! underbara älskade familj.

Så mycket kärlek att hjärtat krampar.

 

Igår var jag på & tittade på Obamas sista tal i Denver,

det var svinkallt, en kö på flera miles & jag var kissnödig i 6 timmar.

men det var så värt det, ingenting har någonsin varit så värt det.

En sådan talare, en sådan klok, vis & fantastisk man.

Jag vill kalla honom en Vanlig man.

För det är han.

Men det är han absolut inte. 

Han är nog världens modigaste människa & jag beundrar honom mer än livet.

imorgon är det valvaka & livsbeslut

FORWARD- four more years!