Godmorgon bybor :) God och god, har en förkylning hängandes över mig, seg och tung i hela kroppenmen vad gör väl det? Började morgonen med en gatorade storlek gigantisk så jag är snart på banan igen.. Annars har graderna börjat sjunka här i Denver idag är vi nere på ynka 20 och jag har jeans och fleece på mig. Och inte nog med det, det första jag ser när jag loggar in på Facebook i morse är att skidbacken närmast oss, a-basin har fått snö!! Kanske faktiskt hinner med några varv i backarna innan jag åker hem? Det är nu när man ska åka som man inser att Colorado är en ganska fantastisk stat..
Det regnar i Colorado. Det känns väldigt konstigt, efter 300dagar utan regn så har man typ glömt bort hur det ser ut. Hur det känns. Regnelieregn. Annars ligger jag här i min soffa och tankarna snurrar som en annan torktumlare. Jag vet exakt vad jag vill men jag har inte en aning. Hjälp mig. Kvävs lite. Samtidigt som jag spyr utav övermättnad på luft. Gör mig nöjd. Gör mig allvetande, du mäktige övermakt.
Det är läskigt hur man kan känna sig som en person på insidan,men en helt annan på utsidan, och på ett tredje sätt för en annan person. Ofta känner jag inte igen mig själv, ofta får jag magont och undrar vem det är som agerar och beter sig på det sättet som en del av mig ofta gör. Den där delen som alltid verkar visas, som jag alltid kommer att avsky och hata.
Men, det jag vill förmedla och få fram är, att när jag på kvällen har krupit ner under mitt täcke, tänt min läslampa, slängt på mig en sliten & för stor t-shirt & slutligen slagit upp en grymt bra eller mindre bra bok, ja, då är jag i mitt esse! Och trivs bättre med mig själv än någonsin. Normalt beteende? Förmodligen inte det minsta. Godnatt Svea.
Tjena sweden! Här sitter jag. På bordet i köket för att vara precis! Klockan är 09.58 i skrivandestund och varje minut känns som en timme.. Imorse skypade mina hostföräldrar med en kandidat som kan vara den som ska ta över mitt liv, mina barn, min bil, mitt rum. Det svider i hjärtat men samtidigt vet jag att detta bara är början på ett nytt kapitel. Anywho, tiden springer som sagt förbi och jag hänger knappast med. Men jag är glad och lycklig. Det är väl det som räknas? Inte sant?
Nu som plåster på trasiga relationer så skickar jag med ett gäng bilder från senaste tiden!
här sitter jag på trappen & ser allmänt thugh-life ut..
här har lowell fotat mig när jag är utrustad för att förinta en spindel i tvättstugan
här ligger jag i parken & läser kriminalroman medans kidsen demolerar lekplatsen
ikea-shopping
här är ett bevis på att jag är en manuell-bilförare in i benmärgen.
efter 10 månader med automatbil så sitter jag fortfarande såhär vid körning..
Äntligen, har precis krupit ur sängen ur rummet där mina två favorit pojkar sover. Sitter nu i fotöljen med en kopp te och gurkmackor och njuter av att dagens 16timmars jobbpass snart är över.. Hör hur vinden bråkar därute, kyligt är det också, hösten är verkligen på väg. Dagen har varit låång men bra, pricken över iet var så klart när jag nattar äldsta pojken i huset och han ber mig stanna tills han somnar, kryper ner brevid honom och känner hur han pussar mig på huvudet och viska, i love you jojo! Då smälte mitt kalla hjärta! Nu ska jag öppna upp min svenska deckarroman som min braiga syster Anna har skickat, vad passar bättre en stormig sen kväll som denna?
Jebus, lowell har sin kompis över på en playdate och dem verkar ha något som utav ett tredje världskrig i vardagsrummet! Jag flydde fältet och gömmer mig nu på köksgolvet, alltid dessa golv. Dem är så rogivande! Tänker stanna på detta golv tills dörrklockan ringer och kompisens mamma står där redo för att hämta hem sitt kidd! För all del, ta med honom hem, för all del ta med mitt kidd med! Adjö adjö! Annars, ska jobba över ikväll, lite extra klirr i kassan har ju aldrig skadat speciellt inte i dessa knapra tider! Nu ska jag göra något med mitt liv! Adios!
